När det gäller gamla hus är man alltid beredd på överraskningar, vi visste att den plåt som låg under teglet var sen huset byggdes, det var inte underlagspapp under utan plåten låg direkt på råsponten. Lite skräckblandad förtjusning ändå när man blottar ett tak som är 140 år gammalt och baksidan av plåten är fortfarande klibbig av olja och trät under helt felfritt. Det är sånt här som gör det spännande att riva i gamla hus, man vet liksom aldrig vad man hittar.
Sen börjar tankarna fara genom huvudet där man klättrar omkring: undrar vilken typ av byggställning dom hade när huset byggdes? Takplåtarna är ganska stora, tunga och otympliga, taket är brant, knappast den vi har tillgång till idag och som efter behov lätt byggs om…
…och virket, huset är byggt av stående timmer vilket man tydligt ser på vinden och i kattvindarna att det är återanvänt. Är annat virke i huset också återanvänt, har taket varit ett annat tak tidigare?
Sen väcks vi ur drömmarna och börjar klura på bästa sättet att laga hålen, gör en förstärkning längs takstolarna och ny råspont i ett unikt mönster, någonting att fundera över för den som fixar taket om 100 år, ”–Hur tänkte dom här?”
Taket helt igen.
Här ser man tydligt att timret är återanvänt
då vissa stockar är faluröda.
Utmaningen med takjobb är till stor del vädret, vi tappade en hel dag på grund av regn, och hade emellanåt något kluvna känslor angående dom ”friska” vindarna, och den kvällen vi låg i sängen med ”regn och kraftig vind” flaxande i presseningen på taket ovanför oss var det liiite svårt att somna.
Men efter 8 dagar är pappen på, taket väderskyddat och ställningen riven, även om det inte är klart så börjar man iallafall ana husets eleganta ursprungsutseende till skillnad från den kompakta ”mössa” av mossbelagt tegel.
