Renovering av en 1800-tals gård!
Lika mycket som man älskar hösten med alla vackra färger, inga mygg och knott, lika eländigt känns det att det blir mörkt så tidigt.
Så mycket vi vill hinna med innan det blir vinter, planerar ordentligt för att hinna göra det som måste göras i ljuset och spara saker som kan fixas i lampans sken, och håller tummarna för att frost och kyla dröjer.
Lite av en tidsresa är att riva i gamla tapeter. Flera av rummen var målade med vit plastfärg, detta resulterade i att dom gamla lagren av tidningar och tapet gick att plocka ner i stora sjok. Tidningar användes som underlag innan tapetseringen daterade inte bara renoveringen utan och gav en inblick över stora och små händelser vid tillfället.
I finrummet sitter en fantastisk blå tapet som vi först trodde var original sen huset byggdes, den är i hyfsat gott skick och tanken är att ha kvar den, men i ett hörn har den lossnat och avslöjar att rummet varit gul/brunt från början.
Kammaren har renoverats vid betydligt flera tillfällen. Många lager tapet ovanpå tidningarna som var från slutet av 30-talet. Och visst tusan hajjar man till när man skrapar fram Hitlers namn bakom en blåmönstrad tapet, tänk vad det här huset varit med om, oroligheter ute i Europa men i Emil Eklunds partiaffär i Norrköping kunde man köpa färsk bråviksströmming, gädda och abborre, och på Södra Finnö pågick tapetsering i kammaren bakom köket.
I kammaren bredvid hallen där det berättas om modegala på Folkborgen i mars 1959, verkar temat varit genomgående blommigt. Den har fått arbetsnamnet ”jaktrummet”, men kanske är vi tvungna att ta med något botaniskt tema för att upprätthålla traditionen.
Bakom elementet i stora salen hittade vi en fantastisk blå blommig tapet, som på senare tid ersatts av en mindre fantastisk klövertapet, nu är alltihop rollat i vitt.
Så nu är det vår tur att skriva historia, och det enda som är säkert, vi kommer inte rolla några väggar vita.
Vi har ju inte så mycket historiskt material om gården och huset, inte visuellt. Inga gamla bilder mer än ett svart vitt foto från början av 1900 talet. Vi har hört talas om en väldigt fin trädgård, men det finns inte mycket kvar som tyder på det.
Hur tusan såg det ut i sin glans dagar? Huset är så otroligt fint även i det milda förfall som var när vi tog över.
Men så hittade jag en digital tjänst för släktforskning på nätet som heter Arkiv digital, som förutom bilder på gamla kyrkböcker och andra historiska dokument har flygbilder från stora delar av Sverige.
I oktober förra året stängde vi igen dörren till köket, dörren som ledde ut till den lilla köksentrén. Den som fått bli ytterdörr sen gamla entrén rivits. Det var dags att bomma för vintern…
Så i augusti, efter vad som nästan blev ett år var det dags att öppna igen, och istället för att komma ut i en väldigt skruttig köksentré kliver man nu rakt in i vårt bidrag till historien.
Lite magiskt kändes det allt.
Renovering är trots allt vår fritidssysselsättning, det vi gör på semestern och lediga helger för att ladda batterierna. Men det gäller att försöka hålla det hela på en lagom nivå, vilket kan vara svårt ibland.
Man får titta åt rätt håll helt enkelt.
När vi beställde takstolar till den nya köksentrén gick det tyvärr inte att få dekor sågad på tassarna utan det var vi tvungna att fixa själva.
Inga problem, investerade i en ny bra sticksåg. Men dom befintliga tassarna var av annan dimension och dubbelt så tjocka som virket i dom nya takstolarna.
Inga problem vi tar en lös tass och sätter ihop så ser det likadant ut.
Men eftersom vi vill att den nya delen ska vara så lik det gamla som möjligt valde vi ett valmat tak, ett virrvarr av takstolar som resulterade i att vi fick såga inte mindre än 42 tassar.
Men när man ser resultatet var det värt varenda sekund av sågande…
Ibland när man inte ens tar sig från gårdsplanen i ivern att komma vidare med stengrunder och takstolar, kan en promenad ut till Finnarudd kännas som ett fantastisk äventyr. Bada, plocka blåbär, lyssna på vågorna.
Vackert och rogivande…
Det roliga och ibland lite jobbiga med gamla hus är att man inte bara kan göra vad som är enklast eller snabbast utan allt måste ske med ett visst mått av hänsynstagande till huset. Både gällande det visuella och det praktiska. Noggrann eftertanke gällande materialval, där fel beslut till och med kan vara förödande på sikt. Eftersom Sundö är väldigt lite renoverat och moderniserat genom åren har vi i stort sett fortfarande 1800-tals standard, inga badrum eller andra moderniteter installerade. En vattenkran, och ett avlopp som nog bara går ut i backen utanför. El finns indraget.
Detta känns ju naturligtvis fantastiskt men ibland också lite knepigt, husets planering är efter livsförhållandena på 1800-talet, var bygger vi ett badrum? Det finns inga naturliga utrymmen för det, alla rum har kvar sina eldstäder, ingen källare för varmvattenberedare eller andra typer av moderniteter som vi brukar ”gömma undan” i moderna hus.
Så med stor försiktighet och eftertanke tar vi med huset in i 2000-talet.
…detta hade man inte upplevt om man inte haft torrdass…