Renovering av en 1800-tals gård!
Snart är det återställt, till plåt, som det ska vara, och ståndrännor, som gör att snickarglädjen sticker fram som en liten spetskant.
Och skorstenarna kommer få tillbaka sina kurvor, och syrenerna beskäras så allt kan beskådas från berget, det kommer bli sååå fint!
Älskar potatis i alla dess former. Håller tummarna för riklig skörd. Har aldrig tidigare medvetet odlat potatis det är något som av en slump dykt upp på komposthögen vid ett flertal tillfällen. Men nu jäklar är det på riktigt!
Drömmarna kring att kunna odla till husbehov har nog alltid funnits, men det börjar kännas mer och mer aktuellt att kunna tillgodose åtminstone delar av den egna konsumtionen själv.
Vi har ju verkligen möjligheten. Hemma har vi tidigare på en omöjlig skogstomt odlat bla rädisor, morötter, majrova och jordgubbar. Men det har inte varit någon ”Walk in the park”, extremt torrt och soligt, dålig och lite jord och dessutom otillgängligt för att göra förbättringar. Så på senare år har vi nöjt oss det som växer permanent och trivs i vår södersluttning, vilket mest är träd och bärbuskar.
På Sundö har vi ju helt andra förutsättningar, det har väl varit det att tiden att ta hand om odlingar inte funnits mitt i all renovering. Men i år tänke jag faktiskt försöka få till en liten plätt och hoppas på att kunna få egen potatis, purjolök, zuccini och tomater.
Vi är väldigt bortskämda av våra snälla grannar som har ett fantastiskt trädgårdsland dom har generöst försett oss med grönsaker och frukt från. Men vore kul att få igång vårt egna självhushåll när vi ändå är där så mycket är det lättare att ta hand om odlingar.
För några veckor sen förberedde jag två odlingsbäddar, vilket kanske var i tidigaste laget då ena kanten var så pass frusen att det inte gick att gräva där överhuvudtaget, men känns som det är väl förberett nu så att det ska gå hyfsat enkelt att fixa det sista innan plantering.
Här hemma är det nu fullt sjå nu att hålla liv i olika små plantor som är satta med rätt intervall för att ha kommit tillräckligt långt när det är dags för utplantering. Potatisen får förgro i en bytta med jord, vilket jag lyckats läsa mig till att det ska underlätta för den att komma igång när den väl planteras ut. Så här långt känner jag mig som en riktig trädgårdsmästare, får vi hålla tummarna att den känslan finns med hela vägen fram till tallriken…
Tomaterna tänkte vi ha i en låda uppe vid magasinet där det är soligt och fint, känns som ett bra läge, nära att vattna och en bit från odlingsbäddarna då tomater och potatisar inte ska bo nära varandra på grund av något slags mögel som dom kan drabbas av och smitta varandra vilket kan resultera i att hela skörden kan gå åt helsike…
Tomatlådan blev lite av ett win-win bygge, vi hade fått något levererat på en lastpall som efter det gått sönder och hamnat i en skräpig hög. Men efter en förmiddag med såg och skruvdragare får den nu leva vidare som odlingslåda. Kan nog vara så att den kommer extrautrustas med nån form av drivhus upptill, och så målning med faluröd, får klura lite på det, men framtiden ser ljus ut för den gamla lastpallen:)
Ser med spänning fram emot odlingssäsongen:D!!
Januari, närmare bestämt den första, grått och mulet, började året med att åka ner till Sundö och klippa ner den massiva syrendjungeln utanför dörren!
Februari, vinter, hemma ägnade vi oss åt att skrapa begagnade dörrar till toalett och glasveranda. Nere på Sundö fick vi uppleva en ”riktig” vinter, snö, sol, skidåkning och faktiskt inget byggande alls vid det besöket.
Mars, planering inför sommarens takomläggning. Ta alla mått för plåtar som skall tillverkas i förväg. Hinner med en del i trädgården och isolering av nya köksentrén.
April, vi påtar i trädgården. Plåtarna till taket dyker upp och visionen om ett plåttak börjar kännas som en verklighet.
Maj på Sundö, trädgård och isolering. Hemma i stan bygger vi dörrkarmar till dom begagnade innerdörrarna. Och äntligen står vår åldersgrupp på tur att få vaccination mot Covid…
Juni, premiärdopp 8 juni, vi målar klart fasaden på nya köksentrén och takfoten på baksidan av huset. Växterna till avloppstankarna kommer och planteras.
I juli är alla vaccinerade och vi får besök. Av min familj, som bara hunnit med en kortare visit innan viruseländet satte stopp för allt. Men också av Ingrid och hennes familj. Ingrid, vars föräldrar arrenderade och brukade Sundö tills dess att jordbruket las ned i början av 70-talet. Fina berättelser om hur det var när hon bodde och växte upp där. Ett fantastiskt möte och jag hoppas vi ses snart igen.
Förutom dessa kära besök så drar vi äntligen igång med taket…
Augusti, tak, tak, tak, langa tegel, spika papp, bygga ställning, tak, tak, tak…slitigt, men utsikten är vacker.
September, kusin plåtslagare kommer och vi börjar med plåten, och äntligen, ääääntligen får man en känsla av hur det kommer bli, ståndrännor, trattar allt känns verkligen helt rätt!
Oktober takjobbet fortsätter…
November, vi har stuckit emellan takjobbet med tillverkning av dörr till källaren som kommer på plats. Gjuter färdigt golvet och börjar lägga kullersten utanför dörren. Kylan kommer betydligt tidigare än förra året och vi måste stänga av vattnet för säsongen redan i november, blir omständigare att vara på Sundö längre perioder.
December, isolerar vinden, känns som ett klokt val då december bjuder på betydligt lägre temperatur än den här tiden förra året.
Avslutar med ett kort besök straxt före jul, städar, pyntar och drömmer mig bort att kunna fira jul här på ”riktigt”, nästa år kanske…
Gott Nytt År!!
Mörkt och ruggigt, även om det varit en mild höst så är det svårare att hinna med något i renoveringen när dagarna är så korta.
Vi kör maraton med saker som ska fixas utomhus de få ljusa timmar som är, sen sparar vi jobb som inte är beroende av ljus tills senare på dagen. Som isoleringen av vinden. Av någon oförklarlig anledning saknas det spån i två nästan tre av facken uppe på vinden. Vi har inte kunnat finna något skäl som exempelvis vattenläcka eller annat som gjort att dom tömts, eller har dom helt enkelt aldrig varit isolerade?
Det kommer vi ju aldrig få svar på, utan konstaterar att dom måste fyllas med isolering om vi ska kunna använda övervåningen den kalla årstiden. Så vad gör man då en lördagkväll på tu man hand? Jo, på med andningsskydd och upp på vinden och kör igång.
Den romantiska bilden av en weekend i skärgårn…
Nu är det äntligen på gång, med tämligen dåliga erfarenheter angående plåtslagare sen taket på utbyggnaden så chansar vi inte den här gången utan har tagit med ”plåtslagar kusinen” från stan/stockholm. Rent praktiskt blir det krångligare med tanke på avståndet men känns tryggt med någon man känner och som har förståelse för våran petighet när det gäller detaljer. Nu kommer taket läggs i omgångar, och med en mild höst hinner vi nog en bra bit på väg iallafall.
Vi har ju bestämt oss för svart skivtäckning och fotrännor, så långt var det klart. Men sen dyker det upp smådetaljer under resans gång, hur högt ska trattarna sitta, vill ha en rund avslutning på utkasten. Då är det bra att man har en tålmodig plåtis på plats och att vi dessutom är där som hantlangare och hjälpredor.
Det är så mycket som faller på plats när man återgår till ursprungs material, plötsligt ser man dom figursågade takfotsbrädorna som tidigare var gömda bakom hängrännor, att taket ser så oändligt mycket lättare ut, utan klumpiga vindskivor, och skorstenarna, som inte alls varit två fyrkanter från början.
Sådärdå, all takpapp på plats, det här var verkligen vad man kan kalla transportsträcka i renoveringen, riktigt slitjobb, inget inspirerande alls bara grovjobb, men nu är det äntligen klart.
Och om några veckor kommer plåtslagare och slutför, ska bli så skönt när det är helt klart så vi kan börja göra roliga saker igen, badrum, kök, hall, glasveranda, trädgård….
Presentade oss själva med fina trädgårdsmöbler som pepp i allt tegelkånkande, så nu kan vi sitta på berget och beundra resultatet av sommarens slit.
När det gäller gamla hus är man alltid beredd på överraskningar, vi visste att den plåt som låg under teglet var sen huset byggdes, det var inte underlagspapp under utan plåten låg direkt på råsponten. Lite skräckblandad förtjusning ändå när man blottar ett tak som är 140 år gammalt och baksidan av plåten är fortfarande klibbig av olja och trät under helt felfritt. Det är sånt här som gör det spännande att riva i gamla hus, man vet liksom aldrig vad man hittar.
Sen börjar tankarna fara genom huvudet där man klättrar omkring: undrar vilken typ av byggställning dom hade när huset byggdes? Takplåtarna är ganska stora, tunga och otympliga, taket är brant, knappast den vi har tillgång till idag och som efter behov lätt byggs om…
…och virket, huset är byggt av stående timmer vilket man tydligt ser på vinden och i kattvindarna att det är återanvänt. Är annat virke i huset också återanvänt, har taket varit ett annat tak tidigare?
Sen väcks vi ur drömmarna och börjar klura på bästa sättet att laga hålen, gör en förstärkning längs takstolarna och ny råspont i ett unikt mönster, någonting att fundera över för den som fixar taket om 100 år, ”–Hur tänkte dom här?”
Utmaningen med takjobb är till stor del vädret, vi tappade en hel dag på grund av regn, och hade emellanåt något kluvna känslor angående dom ”friska” vindarna, och den kvällen vi låg i sängen med ”regn och kraftig vind” flaxande i presseningen på taket ovanför oss var det liiite svårt att somna.
Men efter 8 dagar är pappen på, taket väderskyddat och ställningen riven, även om det inte är klart så börjar man iallafall ana husets eleganta ursprungsutseende till skillnad från den kompakta ”mössa” av mossbelagt tegel.
Då har vi kommit till det riktigt stora jobbet, och bland det viktigaste för att huset ska stå kvar i ett par hundra år till.
Tak!
Vi har bestämt att återgå till plåt som det var ursprungligen, eller faktiskt är fortfarande, bara det att man någon gång på 70-talet spikade läkt på det ganska rostiga taket och la på betongtegel, satte två kolossala plåthuvar över skorstenarna och sen var det klart!
Teglet har mer än väl fyllt sin funktion genom åren, den enda skada har vi sett inifrån är i en av kattvindarna, ett antal hål i råsponten, troligen en kombination av vattenläcka och senare skadedjur men detta är en till synes gammal skada, och inget verkar ha tillkommit efter teglet las dit.
Vi ska göra underjobbet själva ta bort tegel och plåt och lägga papp, sen kommer plåtslagare och fixar resten. Tanken är att vi delar upp det i fyra sektioner för att smidigare kunna göra jobbet.
Så vi byggde en ruschkana och körde igång.
…fortsättning följer:)
Finns många funderingar på hur huset och gården har sett ut ursprungligen. Har naturligtvis varit variationer på vägen, och det är ju dom man är nyfiken på, hittar färglager men vet ju inte alltid vilket lager som hör ihop med vilket. Stolparna på verandan har varit gröna en gång, och staketet en gulaktig färg men även en gråbeige, taket var röd plåt och även runt fönstren har det varit rött. Hela huset verkar även från början varit en rosa/aprikos kulör och vitt på dom släta partierna runt fönster och knutar. Sen läste jag att putsen förr ibland kunde vara blandad med tegel och därför vara en rosa/aprikos kulör, så då blev det vi tveksamma igen, för fasaden runt dörren är ju inte vit som övriga huset…
Ett roligt och knepigt detektivarbete, inte för allt ska återställas till ursprung utan mera för att veta hur det såg ut och sen ha det i åtanke när vi renoverar vidare.
Vi har ju ett antal gamla svartvita bilder från början av 1900-talet, hittade jag ett program som kolorerar bilder, verkar tyvärr inte som det stämmer så väl med verkligheten (det lilla vi vet) men fick iallafall en vision av hur det kan ha sett ut.
