Månad: oktober 2022

Börjar så bra, sagolikt vackert, soluppgång, morgondimmor, älvor som dansar över ängarna. Plötsligt oväder, blixt och åska, regnet dånar på plåttaket.

Längtar tills det går att elda rörspisarna att sitta på verandan och titta ner över vattnet, i en på Marketplace fyndad gammal kökssoffa. Det är bilden jag har i huvudet när jag river byggställning i spöregn och åska en söndag i oktober…

Ibland känns det som man inte kommer någon vart, men så bläddrar jag tillbaka till 2018, ser skillnaden, påminns om hur det såg ut när vi kom till Sundö första gången. Vilken törnrosa sömn det fina vita huset hade hamnat i. Igenväxt och lite bortglömt på nåt sätt.

Tittar på den lilla köksentrén som var bortom all räddning, som vi fått höra att den stått på sned i oändligt många år innan vi kom dit.

Vill bevara dess minne eftersom det kändes otroligt sorgligt att riva något på ett hus som i övrigt är i så välbevarat skick. Jag tycker vi har lyckats behålla känslan och även om både den nya röda dörren och köksentrén är större än den gamla så känns den väldigt välbekant och passar fint in. Vi har en bit kvar innan vi kan kalla den ”färdig”, men här är vårt bidrag till husets historia.

Det går mot höst och känns som hög tid att göra en sammanställning av mitt nyfunna odlingsintresse. Har varit både toppar och dalar. Det började ju med en ganska kall vår. Dessutom utmanade jag mig med att odla på två ställen, både hemma i Huddinge och på Sundö.

Av alla plantor jag satte var det endast ett fåtal som jag faktiskt planterade om och planterade ut. En hel del gav jag bort, men flera står kvar i sina små krukor och för en tynande tillvaro, men har förstått att det är ett klassiskt odlarbeteende att driva upp alldeles för många plantor.

19 maj åkte jag och fem förgroddade potatisar ner till Sundö, dom planterades ner i mina förberedda täckodlingsbäddar, när vi kom tillbaka en vecka senare hade blasten frusit och jag var tveksam om det skulle bli något över huvudtaget.

Med inställningen att det får bli som det blir kan jag ändå konstatera i efterhand att det är Huddinge som levererat, kan bero på att odlingarna där aldrig behövde vara utan skötsel då en snäll granne hjälpte till att vattna och pyssla när vi inte var på hemma.

Erkänner att det var med en smula oro som nyplanteringarna lämnades på Sundö i början av säsongen, täckta med olika former av skydd mot regn och sol för att klara sig på egen hand i flera veckor. Men allt klarade sig bra även under denna kritiska första tid.

Dom till en början väldigt taniga tomaterna formligen exploderade i sin låda bredvid magasinet, växte så det knakade och gav massor av tomater ända in i oktober. Dom hade ju fördelen att vara placerade så vi kunde hålla efter och vattna hela sommaren.

Zucchinisarna hade det jobbigare, det var torrt, och eftersom dom var planterade direkt i trädgårdslandet fick dom inte något extra vatten utöver det som himlen bjöd på. Dom blommade väldigt fint hela säsongen, men skörden blev ganska liten.

I Huddinge däremot tog dom sig väldigt bra, stora och många, trots att en grävling gick bananas i trädgårdslandet strax efter jag satt ut plantorna, zucchini gillar storstadsliv helt enkelt:)

Potatisen tyckte också att det var torrt, och lerjorden var nog lite i hårdaste laget, så utvärderingen av dom är att kilopriset blev väldigt högt med tanke på vad sättpotatisar kostar. Till nästa år ska jag gräva om jorden så den är lite mera medgörlig och inte som en betongklump.

Det enda som faktisk gått helt åt helsike är purjolöken, som skulle vara ”lättodlat och tacksamt”. Den funkade varken i Stockholm eller Östergötland. Som tur är har vi snälla grannar som är duktiga på att odla purjolök så vi har inte behövt vara utan ändå.

Klockan ringer 06.00, käkar frulle och tar med det sista kaffet i termosmuggarna. Tidig dimmig morgon, vi åker hemifrån vid 7 tiden. Det bär av mot Valdemarsvik.

Vi har hittat en jättefin begagnad pardörr, dörren finns i Nybro, det är över 40 mil hemifrån. Men efter lite snack fram och tillbaka med säljaren bestämmer vi att vi ska ses nånstans halvvägs, det blir Valdemarsvik.

Dörren är suuuuperfin, och i väldigt bra sick, håller sig definitivt inom vår ”renoverings limit”. Säljaren är trevlig och vi får lite historia om huset dörren suttit i, men att det tyvärr inte finns längre, och nu har den stått på en loge i många år.

På vägen hem stannar vi till och käkar lunch på fina Söderköpings Brunn innan vi rullar vidare med vårt nyförvärv. Ännu en pusselbit är hittad…

• 

•