Nu är det äntligen på gång, med tämligen dåliga erfarenheter angående plåtslagare sen taket på utbyggnaden så chansar vi inte den här gången utan har tagit med ”plåtslagar kusinen” från stan/stockholm. Rent praktiskt blir det krångligare med tanke på avståndet men känns tryggt med någon man känner och som har förståelse för våran petighet när det gäller detaljer. Nu kommer taket läggs i omgångar, och med en mild höst hinner vi nog en bra bit på väg iallafall.
Vi har ju bestämt oss för svart skivtäckning och fotrännor, så långt var det klart. Men sen dyker det upp smådetaljer under resans gång, hur högt ska trattarna sitta, vill ha en rund avslutning på utkasten. Då är det bra att man har en tålmodig plåtis på plats och att vi dessutom är där som hantlangare och hjälpredor.
Det är så mycket som faller på plats när man återgår till ursprungs material, plötsligt ser man dom figursågade takfotsbrädorna som tidigare var gömda bakom hängrännor, att taket ser så oändligt mycket lättare ut, utan klumpiga vindskivor, och skorstenarna, som inte alls varit två fyrkanter från början.
