Oj vad man kan nörda ner sig i detaljer, vi kommer ha stående slätpanel på den nya köksentrén, allt blir vitt med dekorer som får ge liv åt fasaden. Men det är svårt att få en helhetsbild, handlar så mycket om proportioner. Så vi testar oss fram, bara en sån sak hur ska offerbrädan se ut? Den måste ha ett perfekt hörn!
…det är ju trots allt detaljerna som gör helheten.
Tassarna och även vindskivor kopierar vi från stora huset, så det var åtminstone ett beslut mindre att ta. Så sakta växer det fram, och så här långt smälter det in mycket bra.
Tack och lov att vi la ner så mycket tid på att ta fram grusgången framför huset igen. Kan kännas som en onödig sak att börja med i en renovering av ett stort hus, men nu inser vi vikten av att ha grus istället för gräset som växte där tidigare, det blir fruktansvärt lerigt när det är höst och regnigt. Och vi har ju liksom vår snickarverkstad framför huset.
Sen är man ju sjukt sugen på att fortsätta att ta fram den hela vägen förbi magasinet och ner till dasset nu…men det får allt vänta.
Jakten på inredning och begagnade prylar fortsätter, är lite av en Marketplaceknarkare. Kan sitta i timmar och bläddra. Hittar oftast inte det man letar efter, men en del saker måste man liksom ha ändå.
Senaste fyndet, en hel bunt botaniska litografier, sätta in i olika fina ramar. Vi har verkligen inte kommit så långt i renoveringen att det är dags att sätta upp tavlor men man får tjuvstarta lite. Köket på övervåningen är verkligen en katastrof, men visst tusan piggar det upp med en tistel i renoveringskaoset.
Vi har båda fördelen att vara uppväxta med föräldrar som varit lite av hamstrar genom åren, sparat ”bra att ha” saker i källare och förråd, något är helt enkelt för fint för att låta bli när det väl dyker upp, även om det inte finns en omedelbar plats.
Det visade sig att mina föräldrar hade genom åren lyckats samla på sig inte mindre än tre fina handfat, som i årtionden tålmodigt väntat på sin tur i ett trädgårdsskjul. Och nu när vi är på jakt efter porslin med lite patina fick alla tre fick hänga med hem och bli skrubbade och synade får vi se vilket som passar bäst.
…får dom andra kanske flytta tillbaka in i mörkret i skjulet.
Lika mycket som man älskar hösten med alla vackra färger, inga mygg och knott, lika eländigt känns det att det blir mörkt så tidigt.
Så mycket vi vill hinna med innan det blir vinter, planerar ordentligt för att hinna göra det som måste göras i ljuset och spara saker som kan fixas i lampans sken, och håller tummarna för att frost och kyla dröjer.
Lite av en tidsresa är att riva i gamla tapeter. Flera av rummen var målade med vit plastfärg, detta resulterade i att dom gamla lagren av tidningar och tapet gick att plocka ner i stora sjok. Tidningar användes som underlag innan tapetseringen daterade inte bara renoveringen utan och gav en inblick över stora och små händelser vid tillfället.
I finrummet sitter en fantastisk blå tapet som vi först trodde var original sen huset byggdes, den är i hyfsat gott skick och tanken är att ha kvar den, men i ett hörn har den lossnat och avslöjar att rummet varit gul/brunt från början.
Kammaren har renoverats vid betydligt flera tillfällen. Många lager tapet ovanpå tidningarna som var från slutet av 30-talet. Och visst tusan hajjar man till när man skrapar fram Hitlers namn bakom en blåmönstrad tapet, tänk vad det här huset varit med om, oroligheter ute i Europa men i Emil Eklunds partiaffär i Norrköping kunde man köpa färsk bråviksströmming, gädda och abborre, och på Södra Finnö pågick tapetsering i kammaren bakom köket.
I kammaren bredvid hallen där det berättas om modegala på Folkborgen i mars 1959, verkar temat varit genomgående blommigt. Den har fått arbetsnamnet ”jaktrummet”, men kanske är vi tvungna att ta med något botaniskt tema för att upprätthålla traditionen.
Bakom elementet i stora salen hittade vi en fantastisk blå blommig tapet, som på senare tid ersatts av en mindre fantastisk klövertapet, nu är alltihop rollat i vitt.
Så nu är det vår tur att skriva historia, och det enda som är säkert, vi kommer inte rolla några väggar vita.
Vi har ju inte så mycket historiskt material om gården och huset, inte visuellt. Inga gamla bilder mer än ett svart vitt foto från början av 1900 talet. Vi har hört talas om en väldigt fin trädgård, men det finns inte mycket kvar som tyder på det.
Hur tusan såg det ut i sin glans dagar? Huset är så otroligt fint även i det milda förfall som var när vi tog över.
Men så hittade jag en digital tjänst för släktforskning på nätet som heter Arkiv digital, som förutom bilder på gamla kyrkböcker och andra historiska dokument har flygbilder från stora delar av Sverige.