Kategori: Okategoriserade

Januari Vinter och skidåkning.

Februari Åker till Lima i Dalarna och hälsar på snickaren som tillverkar fönstren till vår glasveranda.

Mars Det är fortfarande vinter, men börjar så smått planera årets odlingssäsong. Trädgårdslandet har utökats och preppats med tång, odlingslådorna har blivit tre istället för två.

April Via sociala medier blir vi kontaktade av en tjej vars släkt byggt vårt hus, magiskt. Får bilder och berättelser om husets historia. Vitlöken jag satte i höstas tittar upp ur tången.

Maj Potatisen kommer i jorden. Våra fina fönster har kommit, nu börjar ett digert målningsjobb. Staketet på verandan blir klart.

Juni Börjar montera fönstren. Oj vad vi har väntat på det här, blir över förväntan känns otroligt att kunna se utsikten genom fönstren.

Juli Fönsterfoder utvändigt, och färgsättning invändigt, det är nu det händer.

Augusti Vi målar, sågar, monterar fönstersmygar, fönsterbrädor, foder, målar. Äter egen potatis, gurka och massor av tomater.

September Tak och väggar, ytskikt och färg, vilken kulör, tapet? Svåra men roliga beslut och funderingar. Njuter av utsikten från huset efter avverkningen, vi har kvällssol …innan den hunnit gå ner.

Oktober Bygge och måleri invändigt. Våra nya fina innanfönster monteras och tätas med klisterremsor.

November Korta dagar, fortsätter med måleri och inredning inomhus. Skålar i nytt vatten på gården.

December Ingen vit jul i år, drömmer om en potager och fantastisk trädgård bakom huset. Med egna grönsaker, blommor, träd och buskar. Sittplatser med utsikt över gården…

Gott Nytt år!

Nu sitter dom där, dom fina fönstren med sitt vågiga glas och smäckra spröjs. Tillverkade av en snickare från Dalarna, blev bättre än man kunnat drömma om.

Vi hade bestämt att fodren ska ha ganska mycket dekor men att dom skulle målas i vitt som fasaden för att inte bli så framträdande utan anans som siluetter, sparsmakat som huset är.

Det var mycket skissande och funderande innan vi fick till ett mönster. Slutade med att vi använde oss av formen på dom dekorer som finns på huset redan, det fick bli grunden för vår snickarglädje.

Sen var det bara att såga…

Sååå förutom stuprör och fönsterbleck så är faktiskt utsidan klar nu, eller kanske inte riktigt, vi gjorde fodret runt dörren lite snabbt och trist för att väderskydda så där vill man ju också få in lite mera ”glädje”.

Januari, inget besök förrän i slutet av månaden. Klipper vass och fäller träd nere vid sjöboden. Drömmen om en strandäng har tagit fart.

Februari, fortsätter med utomhusarbete. Dessutom har önskan om ett ylledraperi i Jugendstil till vår fina ytterdörr gjort att jag har funnit ett nytt fritidsintresse.

Mars, nu blir det vinter. Isolerar klart vinden. Och broderar…

April, allt från vinter till blomstrande vår. Fortsätter med golv i badrum och hall.

Maj, dags att förbereda odlingarna, ramslök, gurka och luktärt är årets nykomlingar.

Juni, bygger badrum, skrapar staket och bevakar stolt mina odlingar.

Juli, lär oss allt om tätskikt, vad jag brukar kalla transportsträcka, tills man äntligen får börja med det roliga=ytlagren. Åker norröver och besöker fina gamla hus. Käkar gurka. Det är en ganska kall och regnig sommar, bikinin förblir oanvänd…

Augusti, staketet på verandan får ny färgsättning, stolparna ska naturligtvis hänga med framöver, men skrapa snickarglädje…

September, fortsätter med hall och badrum, målar sista varvet på fasaden. Nu kommer sommaren och värmen.

Oktober, hallen börjar ta form, skrapar taket i kammaren, planterar vitlök och äntligen hittar vi kantarellstället…hemma på tomten.

November, avverkning bakom huset. Den höga vägg av asp är äntligen borta.

December, blev en vintermånad, snö och kallt. Planerar kommande projekt hemifrån och firar jul ”som vanligt” efter många konstiga år.

Gott Nytt År!

Det började med en gammal lite otät dörr, som blev röd och fin passar perfekt på vår nya köksentré. Men eftersom den är lite otät behövde vi en dörr till. Det blev ju också en gammal och lite otät, med vackra glas. Nu har vi två ganska otäta dörrar och måste ju på något sätt se till att dom håller värmen den kalla årstiden, måste fixa ett ylledraperi.

Svävar genast iväg i tanken, petrolblå längder med yllebroderi i Jugendstil. Har en bild framför mig hur fint det kommer bli. Jaha då ska vi se, begagnat ylledraperi i rätt storlek och bra skick, kollar auktionssajter, just ylledraperier blir ofta ganska dyra, och man vill ju inte heller slakta ett kanske 100 år gammalt draperi om man kommer över det för att det är fel storlek. Jag får helt enkelt göra ett själv.

Börjar leta passande motiv och blir helt uppslukad av vackra Jugendmönster, formspråket är otroligt tilltalande, växter som slingrar sig, böljande och lite överdrivet. Vill ha blommor, vallmo, näckros, snödroppe. Ritar några idéskisser av förlagor jag hittar och inser sen att jag har ju inte hållit på med broderi, måste prova det lite också. Köper nåt slags startkit för yllebroderi sen är jag såld… Det är såååå roligt, så nu medan jag tränar stygn och teknik har jag gott om tid att fundera på hur draperiet ska se ut, men känns som det kommer bli en hel del ”test” kuddar och annat innan jag är där.

Fick för första gången se dagens sista solstrålar lysa in genom vår fina glasade dubbeldörr. Lite magiskt. Äntligen är ljuset på väg tillbaka.

Januari ägnas mycket åt hemarbete, renovering av trädgårdssoffor i längtan efter sommar. Nere på Sundö är det kallt och det blir röjning och småfix vid besöken.

Februari planerar för odlingssäsongen. I år ska det blomstra och växa potatis i trädgårdslandet minsann. Förbereder bäddar för täckodling och bygger en låda av spillvirke till tomatplantorna.

Mars fyndar begagnade prylar, även om vi satt en gräns för renovering av lösa prylar så behöver det mesta en rejäl översyn när det kommer till kritan. Hittar en fin järngrind som behövs borstas, slipas och målas, så var det visst nån fjäder i handtaget som pajjat också…nåväl nåt ska man väl ha att göra:)

April det växer, både hemma i tvättrummet och i backen på Sundö. Ägnar mycket tid åt trädgård och utomhusjobb, klipper sly, röjer runt huset, bra sätt att hålla värmen när vi fortfarande har ganska nedstängt. Det är en kall vår.

Maj odlar vidare och i slutet av maj får vi besök av Kusin plåtslagare igen som jobbar vidare med taket.

Juni så roligt att man kan träffa folk igen, mina föräldrar på besök, en kompis från Sundsvall hänger med oss en långhelg, vi badar och planterar zucchini, käkar sill, solen skiner, nu är det sommar. Kommer igång med trossbotten på utbyggnaden, och bygger en karm till ytterdörren.

Juli det är varmt och torrt, jobbet med utbyggnaden fortsätter, och i slutet av juli blir det äntligen semester. Vår fina röda pardörr får följa med oss, OCH kommer på plats. Sen tar vi igen alla besök vi inte haft senaste åren. Dom kommer med husvagn, med båtar avlöser varandra och trots att vi är mitt i ett rörigt renoveringsobjekt känns det som man firar sommar på landet.

Augusti focus på utbyggnaden, mycket som ska göras där. Kalkar entrésidan av fasaden. Får ett litet ryck och börjar klippa ner vass mellan bryggorna, gav mersmak nu vill man röja hela viken… I slutet av augusti blir vi hembjudna till Ingrid som växte upp på Sundö, vi får titta i fotoalbum från hennes barndom. Känns magiskt att se bilder av henne och hennes familj på gården, i en helt annan tid.

September vi käkar zucchini och tomater, klipper vass vid sjöboden och kusinen fortsätter med taket. Jobbet på utbyggnaden tuffar på.

Oktober hittar en fin pardörr till utbyggnaden. Den behövs renoveras, modifieras och bli röd. Börjar dra vatten och avlopp inne i utbyggnaden, oändligt mycket underarbete, som tar tid, men i tankarna möblerar vi glasverandan och sitter på toa och beundrar utsikten…

November den fina glasade dubbeldörren kommer på plats. Snökaos, både hemma och på Sundö. Årets upplaga av ”Sundö Slånbärslikör” blir klar för avsmakning.

December en månad som swischade förbi, och dessutom avslutades med att vi som sällan är sjuka blev krassliga båda två, fick slutligen lära oss hur man beställer sin matkasse via nätet…vilket många tränat på i flera år;)

Gott Nytt År!

Börjar så bra, sagolikt vackert, soluppgång, morgondimmor, älvor som dansar över ängarna. Plötsligt oväder, blixt och åska, regnet dånar på plåttaket.

Längtar tills det går att elda rörspisarna att sitta på verandan och titta ner över vattnet, i en på Marketplace fyndad gammal kökssoffa. Det är bilden jag har i huvudet när jag river byggställning i spöregn och åska en söndag i oktober…

Ibland känns det som man inte kommer någon vart, men så bläddrar jag tillbaka till 2018, ser skillnaden, påminns om hur det såg ut när vi kom till Sundö första gången. Vilken törnrosa sömn det fina vita huset hade hamnat i. Igenväxt och lite bortglömt på nåt sätt.

Tittar på den lilla köksentrén som var bortom all räddning, som vi fått höra att den stått på sned i oändligt många år innan vi kom dit.

Vill bevara dess minne eftersom det kändes otroligt sorgligt att riva något på ett hus som i övrigt är i så välbevarat skick. Jag tycker vi har lyckats behålla känslan och även om både den nya röda dörren och köksentrén är större än den gamla så känns den väldigt välbekant och passar fint in. Vi har en bit kvar innan vi kan kalla den ”färdig”, men här är vårt bidrag till husets historia.

Det går mot höst och känns som hög tid att göra en sammanställning av mitt nyfunna odlingsintresse. Har varit både toppar och dalar. Det började ju med en ganska kall vår. Dessutom utmanade jag mig med att odla på två ställen, både hemma i Huddinge och på Sundö.

Av alla plantor jag satte var det endast ett fåtal som jag faktiskt planterade om och planterade ut. En hel del gav jag bort, men flera står kvar i sina små krukor och för en tynande tillvaro, men har förstått att det är ett klassiskt odlarbeteende att driva upp alldeles för många plantor.

19 maj åkte jag och fem förgroddade potatisar ner till Sundö, dom planterades ner i mina förberedda täckodlingsbäddar, när vi kom tillbaka en vecka senare hade blasten frusit och jag var tveksam om det skulle bli något över huvudtaget.

Med inställningen att det får bli som det blir kan jag ändå konstatera i efterhand att det är Huddinge som levererat, kan bero på att odlingarna där aldrig behövde vara utan skötsel då en snäll granne hjälpte till att vattna och pyssla när vi inte var på hemma.

Erkänner att det var med en smula oro som nyplanteringarna lämnades på Sundö i början av säsongen, täckta med olika former av skydd mot regn och sol för att klara sig på egen hand i flera veckor. Men allt klarade sig bra även under denna kritiska första tid.

Dom till en början väldigt taniga tomaterna formligen exploderade i sin låda bredvid magasinet, växte så det knakade och gav massor av tomater ända in i oktober. Dom hade ju fördelen att vara placerade så vi kunde hålla efter och vattna hela sommaren.

Zucchinisarna hade det jobbigare, det var torrt, och eftersom dom var planterade direkt i trädgårdslandet fick dom inte något extra vatten utöver det som himlen bjöd på. Dom blommade väldigt fint hela säsongen, men skörden blev ganska liten.

I Huddinge däremot tog dom sig väldigt bra, stora och många, trots att en grävling gick bananas i trädgårdslandet strax efter jag satt ut plantorna, zucchini gillar storstadsliv helt enkelt:)

Potatisen tyckte också att det var torrt, och lerjorden var nog lite i hårdaste laget, så utvärderingen av dom är att kilopriset blev väldigt högt med tanke på vad sättpotatisar kostar. Till nästa år ska jag gräva om jorden så den är lite mera medgörlig och inte som en betongklump.

Det enda som faktisk gått helt åt helsike är purjolöken, som skulle vara ”lättodlat och tacksamt”. Den funkade varken i Stockholm eller Östergötland. Som tur är har vi snälla grannar som är duktiga på att odla purjolök så vi har inte behövt vara utan ändå.

Klockan ringer 06.00, käkar frulle och tar med det sista kaffet i termosmuggarna. Tidig dimmig morgon, vi åker hemifrån vid 7 tiden. Det bär av mot Valdemarsvik.

Vi har hittat en jättefin begagnad pardörr, dörren finns i Nybro, det är över 40 mil hemifrån. Men efter lite snack fram och tillbaka med säljaren bestämmer vi att vi ska ses nånstans halvvägs, det blir Valdemarsvik.

Dörren är suuuuperfin, och i väldigt bra sick, håller sig definitivt inom vår ”renoverings limit”. Säljaren är trevlig och vi får lite historia om huset dörren suttit i, men att det tyvärr inte finns längre, och nu har den stått på en loge i många år.

På vägen hem stannar vi till och käkar lunch på fina Söderköpings Brunn innan vi rullar vidare med vårt nyförvärv. Ännu en pusselbit är hittad…

• 

•