Författare: Tvirre

Hurra, äntligen är köksentrén väderskyddad, alltid oroligt innan tak och väggar är på plats. Men nu ligger plåten där, all panel sitter uppe, målad två gånger, bara slutstrykning som vi gör i vår eller sommar, beroende på väder. Stuprören ska vi också fixa och funderar på hur vi vill att vattenkuporna ska se ut, kanske lite dekor på dom?!

Känns plötsligt så himla färdigt…fast det inte är det på långa vägar, är ivriga att få dit fönster och dörren förstås men tills dess vi behöver iallafall inte oroa oss för väder och vind:)!

• 

• 

Vi har ju tyckt att det känns väldigt lyxigt att kunna duscha inomhus efter flera olika utomhusalternativ. Men nu när det blivit vinter, även om den är mild, så är det väldigt kallt i hallen där duschkabinen står, det finns inga element och dåligt med isolering i taket. Så trots att vattnet är varmt så blir det lite av en kalldusch.

• 

• 

Mörkt mest hela tiden, svårt att hinna med allt man vill, det blev en promenad idag iallafall…

Miljön här ute är otroligt tacksam att skapa julstämning i. Och mysigt att få småpyssla lite i allt byggande. Kan tänka mig hur fint det är när det ligger snö här, vilket vi inte fått uppleva mycket av än tyvärr.

• 

• 

På 70 talet gjorde man en renovering på Sundö, bytte ut fönstren och la betongtegel på taket. Det är i stort sett den förändring som gjorts efter vad vi förstått.

Som tur var byttes fönstren ut mot liknande men modernare. Mittsolpen sågades bort och det nya fönstret sattes bara in i den gamla karmen.

Troligen kasserades ytterfönstren, men en del av innerfönstren finns kvar på gården. Det var en smått fantastisk känsla att få prova det gamla innanfönstret, man inser då vilket fantastiskt ljusinsläpp det måste ha varit med originalfönstren som hade betydligt större glas än nuvarande.

Och i framtiden är tanken att vi ska återställa till originalvarianten.

• 

• 

• 

Börjar verkligen förstå varför det heter snickarglädje, det är ju det här som är det riktigt roliga, hitta detaljer och mönster som kan gå igen i den nya fasaden. Funktion med dekor, eller bara dekor.

Övrigt byggande känns lite som en transportsträcka innan man äntligen får ta fram sticksågen, garneringen på tårtan liksom:)

Solen skiner, det är tyst och stilla, ett rådjur hörs skälla bortåt skogen…

Plötsligt bryter en sticksåg tystnaden och helgens förtrollning är bruten;)

Oj vad man kan nörda ner sig i detaljer, vi kommer ha stående slätpanel på den nya köksentrén, allt blir vitt med dekorer som får ge liv åt fasaden. Men det är svårt att få en helhetsbild, handlar så mycket om proportioner. Så vi testar oss fram, bara en sån sak hur ska offerbrädan se ut? Den måste ha ett perfekt hörn!

…det är ju trots allt detaljerna som gör helheten.

• 

• 

• 

Tassarna och även vindskivor kopierar vi från stora huset, så det var åtminstone ett beslut mindre att ta. Så sakta växer det fram, och så här långt smälter det in mycket bra.

Tack och lov att vi la ner så mycket tid på att ta fram grusgången framför huset igen. Kan kännas som en onödig sak att börja med i en renovering av ett stort hus, men nu inser vi vikten av att ha grus istället för gräset som växte där tidigare, det blir fruktansvärt lerigt när det är höst och regnigt. Och vi har ju liksom vår snickarverkstad framför huset.

• 

• 

Sen är man ju sjukt sugen på att fortsätta att ta fram den hela vägen förbi magasinet och ner till dasset nu…men det får allt vänta.

Jakten på inredning och begagnade prylar fortsätter, är lite av en Marketplaceknarkare. Kan sitta i timmar och bläddra. Hittar oftast inte det man letar efter, men en del saker måste man liksom ha ändå.

• 

• 

• 

Senaste fyndet, en hel bunt botaniska litografier, sätta in i olika fina ramar. Vi har verkligen inte kommit så långt i renoveringen att det är dags att sätta upp tavlor men man får tjuvstarta lite. Köket på övervåningen är verkligen en katastrof, men visst tusan piggar det upp med en tistel i renoveringskaoset.

Vi har båda fördelen att vara uppväxta med föräldrar som varit lite av hamstrar genom åren, sparat ”bra att ha” saker i källare och förråd, något är helt enkelt för fint för att låta bli när det väl dyker upp, även om det inte finns en omedelbar plats.

Det visade sig att mina föräldrar hade genom åren lyckats samla på sig inte mindre än tre fina handfat, som i årtionden tålmodigt väntat på sin tur i ett trädgårdsskjul. Och nu när vi är på jakt efter porslin med lite patina fick alla tre fick hänga med hem och bli skrubbade och synade får vi se vilket som passar bäst.

• 

• 

• 

…får dom andra kanske flytta tillbaka in i mörkret i skjulet.